min efterträdare E hängde på o vi var
väl värda finöl och rödvin efter första dagen
av ihopsättning av Mahskara.
åkte i vanlig ordning med i taxin till utestället.
kom sedan på andra tankar o påbörjade promenaden hem.
vilken euforisk känsla.
kent sjöng kvällens soundtrack när jag vandrade genom city.
små korta scener av liv spelades upp runt omkring mig.
alla betoning på kärlek eller en längtan efter den.
så vackert men ändå så vemodigt.
stegade mig framåt med de lättaste av steg.
upprymd. berikad.
ett förhållande kan vara så bräckligt.
en jakt efter det kan vara så brutalt transparent.
så äckligt ärligt samtidigt som lögnen bedrar alla inblandade.
så desperat men samtidigt så livsnödvändigt.
för vem vill vara ensam, egentligen?
det syns i deras ansikten, de personer jag passerar.
ansikten som svarar på frågan.
förhoppningar om att få bli omhändertagna.
om så bara för natten.
älskling det är livet som leker. leker med oss nu.
känner ambivalensen över hur fort det kan vända.
på gott o ont.
o lagom vid värnhem, under sista refrängen, ler
pontus gårdinger ett leende så skrattretande att jag
bara måste stanna till o beundra spektaklet.
stannar, skrattar o inser att det är det som menas.
livet leker o vi rycks med likt marionetter.
så simpelt men många gånger ändå så.
fantastiskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar