eftersom gårdagens uppdrag: fixa punkteringen
på cykeln underlättades av den vänliga fixaren på
Värnhems Cykel var jag nöjd o glad i hågen över att
åter igen ha en fungerande hoj.
vad händer då när jag idag ska ut och iväg
på gruppmöte och är sådär lite lite sen som
jag alltid brukar vara (tidsoptimisten lever o frodas i mig)?
javisst. en ny punktering var ett faktum.
ÄR ett faktum eftersom jag ännu inte hunnit tillbaka
till den vänliga fixaren på Värnhems Cykel (som jag nu börjar
bli lite irriterad på).
promenad i all ära men ska man ta sig från a till b,
och har cyklat sig fram i snart två år, då är det inte lika förtjusande.
försökte räta ut vecken i pannan under tiden (o vilken tid sen) det tog
för mig att komma från a till b. det gick sådär.
o när jag ringer fixaren bara för att meddela att min cykel är
i okörbart skick (så han inte tror att jag våldkört i ett helt
dygn o försöker lura till mig ännu ett slangbyte) så säger han
att det är fullt normalt att man får punkteringar på sin cykel.
det kan komma efter två minuter.
det kan komma efter två månader.
men eftersom jag inom loppet av ett dygn haft TVÅ stycken
tycker jag inte resonemanget håller. jag köper inte förklaringen.
TVÅ stycken på ett dygn o NOLL stycken på 28 år är inte logiskt.
bara galet.
E tycker jag ska köpa mig ett punkterings-fixar-kit o visst,
det låter som en god idé.
men: he better fix my bike for free tomorrow.
fixaren alltså, inte E.
