fight the fight

jodå.

visst blev gårdagen ungefär som väntad.

ett friskt inslag var dock ett grannpar från Dalarna 

som spred glädje o lättsamhet över den tunga,

vindoftande festkvällen.

det vita uppmärksammades.

blev tydligen en alltför påtaglig kontrast till det svarta.

antar man kan kalla det effektivitet.

det är simpelt men jag gillar det.

the opposite of hallelujah

förutsägbarhet,vilket bitterljuvt ord.

vet ungefär hur det kommer bli ikväll,

vet ungefär vad jag kommer svara.

konstigt vore ju annars.

och jag förstår att jag lyckats förändra mig.

klär mig i vitt  o låter färgens triviala egenskaper stå för det nya.

dagens tre:

*av ren nyfikenhet,

  hade jag gjort någonting vackert då,den gången

  du var där?förtjänade jag det eller såg någon direkt att det 

  borde tolkats som det motsatta?

  var du en av de korrumperade?

*beträffande morgondagen känns kanske

  i nuläget som ett klockrent ja.

  men bara för att få träffa Er,inget annat.

*K.

  skriv o berätta om Rio.skriv o berätta hur du har det=jag saknar dig.

Life's a beach

tv:n visar testbild.

malmö har tystnat o verkar hänge sig åt drömmarna.

för trött för att sova,för trött för att vara vaken.

vad ska jag drömma om?

från fönstret sveper kall nattluft in

o gör sig direkt påtaglig.

gör sig behaglig.

vet inte om jag glömt något.

någon?

så mycket att försöka komma ihåg men allt 

verkar lugnt,nästan för lugnt.

kanske är det bara tystnaden som spelar ett spratt

men jag köper det.

jag köper några timmars vila tills det är dags igen.

dags för lördag.

update

helgens dekadens är över.

det är dags att åka hem.

I love to hate you

så har de skånska slätterna bytts ut mot storstadsdjungel.

är i stockholm på förlängt,självvalt sportlov.

för att se något annat för en stund.

tåget upp var fullt med människor som jag.

som åkte bort,åkte till.

något,någon.

det är lustigt hur så kort avstånd kan distansera.

men det känns fint att vara här,att få känna lukten.

vi går inte speciellt bra ihop jag o Staden men såhär

på besök känns det förtjusande.

gammalt groll är utbytt till nostalgi.

o allt känns förlåtet.

för vem hade jag varit utan allt,egentligen?

No, I don't remember

nog är det väl typiskt.
precis när jag trodde jag hade kläm på det hela
så försvinner det bara.
som om det är en för stor tanke att hålla kvar,
mer än 10 sekunder i taget.
precis när jag trodde jag hade kläm på det hela,
så vips är det borta.
som om definitionen är flyktig och fragmenterad,
precis som allt annat vi försöker fånga.
längre än 10 sekunder i taget.

jag hade det ju på tungan.
nyss iallafall.
det där med kärlek.

baby baby, I think it's time we move on now

känns som att jag tappat orden.
funderingarna.
hela helgen har gått åt till ingenting
egentligen men det var välbehövligt.
ack så välbehövligt.

sen sen kväll på jobb i fredags.
musiken var bra o L var inte där o störde.
dock hade hon ju ingen möjlighet att påpeka
för mig att frontfiguren i bandet faktiskt är HENNES kille.
hennes kille.
som att jag inte hört det typ 1000 gånger.
så jag tog ju chansen såklart.

inte.

men det hade varit roligt.
för att poängtera liksom.
att jag inte vill ha någon som är någon annans.

söndagsdyker i nostalgitrippar.
rensar hemliga lådan o läser kärleksbrev från förr.
ringer kusin o undrar hur man ska veta vad som är rätt eller fel,
vem som är rätt eller fel.kort sagt.
fast vi kommer inte fram till något utan lägger på o återgår.
ser film om en relation som tar fel vändning.
en film som visar på det svåra i det vackra.
o jag är fast besluten,fortfarande,att inte jaga längre.
det där som inte riktigt går att styra över.

jag tror jag skaffar hund istället.