så mycket lögn, så många tomma löften.
så många olika personligheter.
kan ett hjärta rymma fler än en?
C, tänker på hur du tampas med övertrampet.
du är värd så mycket bättre.
kan inte förstå hur någon som älskar kan gå bakom
ryggen för att i nästa stund ljuga, förneka.
men jag känner igen mig.
alltför väl.
varför ska det vara så svårt med kärlek?
finner bevis på bevis.
få övertygar, fler sviker.
vad hände med samvetet, det fina i att vara nära.
en.
o ägna sig, hänge sig.
jag föraktar smygandet, när det uppriktiga inte längre är ärligt.
i allmänhet, i synnerhet.
varför ska det vara så svårt med kärlek?
klarar man sig utan?
vill så gärna räta ut alla frågetecken.
men hur ska man våga om man inte vågar ta i det som gör ont?
hur ska man våga ägna sig, hänge sig när allt förtjusande
inte går att tro på längre?
hur länge ska man tro utan att förlora det värdiga?
att betrakta något som hemlighetsfullt innebär
att det finns något att dölja.
eller?
varför kan det göra så förbannat ont ibland,
ska inte kärlek vara vackert?
inga svar.
bara frågor.
but that's just me on a moody fucking monday.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar