for what it's worth

klev in i min lägenhet efter två månaders frånvaro.

ändå kändes det som att jag nyligen varit här.

tiden har pausat medan jag förlagt den på annan plats.

som om den bara frusit.

med facit i hand blev sommaren hemma en succé.

alla orosmoment bleknade precis som minnen man 

slutat drömma om. 

första veckan gick åt till att landa, 

att ryckas bort från en vardag och placeras rakt 

ner i en annan kräver det.

trots att båda egentligen är mina.

180 mil gör att man liksom tappar det gamla fotfästet.

det sägs att sommaren är slut nu men jag tror inte på det.

sommar i skärgården med vännerna kändes på ett sätt som 

ett värdigt avslut men jag slutar inte hoppas. 

på bad, på sol, gröna träd o parkhäng.

ett litet tag till.

men jag badade i sthlm iaf, bara för att gardera mig på en icke badlös sommar.

så, till E-L o M o K.

ni är fortfarande bäst, fastän vi inte lyckades vinna på lotto.

love you.