En hand i himlen

timmar o minuter passerar.
allting går så fort.
vidare.framåt.

hur ska man göra för att hinna med?

pratar med P om att inte låta sig dras med i jakten.
i den hets där bara det som är rätt räknas.
det är en konst att kunna välja bort dock.
vill ha mer av det som boostar.
mindre av det som sliter.
lyssnar på J som sjunger likt minnen,
jag tänker på de jag lämnat
tänker på de som hamnat i periferin.
saknar de som är långt borta.
önskar jag hade förmågan att acceptera men det känns så ledsamt.
så uppgivet liksom.
så utan att bli alltför djup är här kontentan:
kom till malmö.kom hit kära ni.
ni saknas mig.